lördag 26 december 2009

Årets skivor 2009: Madeleine Bergquist




Madeleine är halva Freaks and Geeks, som håller till på Debaser. Hon har även en blogg som heter Kill Yr Idolz, där hon skriver om musik så klart! Och detta har jag aldrigt sagt till henne, men jag minns att jag på typ alla konserter från 1999 (då jag flyttade till Malmö) har sett henne i publiken och tänkt att hon skulle jag vilja vara vän med och prata musik med, nu är det verklighet. Det är bra att starta skivbutik, för då möter man alla dessa fantastiska musikintresserade och bli vän med dem.

Året är 2009:

1. Animal Collective – Merriweather Post Pavilion
Tycker inte att det behövs någon motivering här. Jag blev kär vid första genomlyssningen och sen dess har förälskelsen bara vuxit. Nästan varenda låt på skivan är bra.

2. The Xx – xx
Årets kanske mest hypade band. Dock är det läge att tro hypen. Xx är så jävla bra helt enkelt. Låter som inget och allt, i en enda röra. Avskalat och enkelt men aldrig tråkigt. Fantastiska melodier.

3. Tiny Vipers – Life on Earth
Jag vet inte hur många kvällar jag lyssnat på den här skivan innan jag ska sova. Det är något harmoniskt men samtidigt ångestfyllt över skivan. Framförallt är den otroligt vacker.

4. Taken By Trees – East Of Eden
Årets överraskning. Jag fastnade aldrig riktigt för debutskivan men East of Eden är helt klart den bästa och mest intressanta svenska skivan i år. Sticker ut bland svenska tråksingersongwritertjejer.

5. Magnolia Electric Co. – Josephine
Har nästan lyssnat sönder den här skivan. Tycker att Jason Molina visar att han fortfarande är med i gamet trots att det var ett tag sen finaste Songs:Ohia lade ner. Altcountry när den är som bäst.

6. Neon Indian – Psychic Chasms
Neon Indian är bättre än alla droger i världen. Psykadeliskt, beroendeframkallande och till skillnad från droger-stentufft. Dessutom innehåller skivan en del fantastiska partyspår.

7. Local Natives – Gorilla Manor
Redan i början av året förutspådde jag det här bandets framfart på indiescenen. Så rätt jag hade. Hypen är stor men de förtjänar den. Det känns som om Local Natives låter som om man kört alla bra band just nu i en mixer.

8. Dinosaur Jr. – Farm
Att Lou och J skulle återförenas och starta upp den gamle dinosauren var för ngra år sen helt otänkbart. Men så skedde och deras andra återföreningsplatta kom att bli en av Dinosaurs allra bästa skivor-NÅGONSIN. Vilken skräll.

9. J. Tillman – Year In The Kingdom
Bakom årets kanske sorgligaste men vackraste skiva står fantastiska Josh Tillman, från Seattle Washington. Finns inget som får mig att längta dit så mycket som det här. Lägereldshångeldeppmusikdeluxe.

10. Sonic Youth – The Eternal
Varje gång världens bästa band släpper en skiva måste den självklart finnas med på årsbästalistan och The Eternal platsar verkligen.

11. Dirty Projectors – Bitte Orca
Den här skivan är given på alla årets listor. Smart och fantastisk. Behöver ingen motivering.

12. Grizzly Bear-Veckatimest
Alla musikkritikers gunstlingar detta år. Och självklart har de rätt när de hyllar. Fruktansvärt bra skiva men den hade hamnat ännu högre upp om den haft någon låt som stack ut något mer.

13. Lightning Dust – Infinite Light
Ännu ett lysande album från Pink Mountaintops-relaterade Lightning Dust. Den darriga sången gör mig heelt salig. Det är så vackert.

14. Bat For Lashes – Two Suns
Nastasha Khan har fått mig att vilja ha fjädrar i öronen, pannband och indianstövlar och det är banne mig inte många som lyckats med det konststycket genom åren. Hon är drottning i det neohippieuniversum jag fantiserat om i år. Inte riktigt lika stark som hennes debut, men nästan.

15. Skriet – Skriet
Jag gillar verkligen Pascal men Skriet är om möjligt ännu bättre. Skriet låter som om Olle Ljungström kunde ha gjort om han skärpt till sig lite samt lyssnat en massa på Jesus and Mary Chain.

16. Passion Pit – Manners
Passion Pit står för några av årets allra bästa danslåtar. Lycka är att få ett helt dansgolv att bli saliga och dansiga till ”Make Light”.

17. Devendra Banhart – What Will We Be
Världens snyggaste man är tillbaks och det med besked. Som en hippievariant av Adam Green tar han sin freakfolk ett steg längre och leker med genrér. Älska.

18. Alberta Cross – Broken Side Of Time
Storslaget och nästan lite arenarockskänsla ibland, men jag fastnade direkt för skivan. Som en blandning mellan Band of Horses, Verve och Alice in Chains. Och Neil Young såklart. Älskar’t.

19. Telepathe – Dance Mother
Lyssnade väldigt mycket på den här skivan i början av året och tycker fortfarande att den är lika bra. Experimentell electropop ala Brooklyn när den är som allra bäst.



20. Girls – Album
Har bara en sak och säga och det är att ibland behöver rock/popmusik inte vara mer komplicerat än såhär.

21. Health-Get color
Health är det här decenniets svar på My Bloody Valentine. Ljudkonstnärer deluxe är ett epitet jag skulle vilja ge dem.

22. The Antlers-Hospice
Det här är en skiva som smyger sig på. Den växer och växer för varje lyssning. Det är skört och storslaget. På en och samma gång.

23. M. Ward – Hold Time
Han gjorde det igen. På sitt sjätte album befäster han sin plats som en av singersonggenrens största.

24. Antony and the Johnsons-The Crying Light
Det har blivit endel sömnlösa nätter även i år. Antony och hans orkester har varit min vänner i natten. Prettovarning? Kanske. Men för den skull inte mindre fint.

25. Fever Ray-Fever Ray
Jag tappade intresset för The Knife någonstans i samband med deras andra skiva. Fever Ray påminde mig om Karin Dreijers storhet.

De här banden och artisterna fick tyvärr ej plats men har också gjort mycket bra ifrån sig 2009:
Regina Spektor, Wilco, Monsters of folk, PJ Harvey/John Parish, JJ, Pink Mountaintops, YACHT, Thåström, Phosphorescent, The Very Best, Florence and the machine, Camera Obscura, Woods, James Yuill, Wavves, Jason Lytle, Bear in Heaven, Bill Callahan, Big Pink, Hope Sandoval, Lily Allen, Discovery, Junior Boys, Röyksopp, Atlas Sound, St Vincent, Pains of being pure at heart, Edward Sharpe & the Magnetic Zeros, Japandroids, Bosque Brown och The Deportees MED FLERA MED FLERA.

Av Madeleine Bergquist

Inga kommentarer: